Bor i Stockholm. Mamma till tre. Rötterna på de åländska klipporna. Italiensk make. Har bott i Italien och längtar ständigt tillbaka. Är galen i design och parmesan. Och en sak till – det här är en slags dagbok, eller rättare sagt ett kladdblock. Inget annat. Jobbar som frilansjournalist.
Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.
3 kommentarer:
HÄRLIGT!
Glad för din skull!
Ja jag tror det är dags att fika snart... en helg kanske?! Eller sen eftermiddag.. jobbar ju till 14:3 varje dag.
När tycker du passar bäst??
Grattis och ära *S* Verkligen super, du är din egen lyckas smed! :)
jenn: tack! För mig funkar nästan eftermiddag bäst.
var dags glimtarn: tusen tack!
Skicka en kommentar