Min första bloggkommentator, no! Men jag vet. Har ju själv gjort det en gång. Det fanns mer att skriva om för mig. Jag hopaps ju att du med kommer tillbaka. Stor kram och jag räknar med att du hälsar på då och då ;)
En paus, med tid för reflektion och ordlösa tankar. Att bara låta tiden passera, tills det kanske en dag känns meningsfullt att plocka upp trådarna i vårt nätverk igen. Jag väntar på orden, och tills dess använder vi Square som bas! Kram till toppenpinglan:)
Nej nej nej no no no! Carissima Sara, ti prego non lasciare il blogg. Fai una pausa, prendi il tempo - noi "amiche" non pretendiamo commenti ogni giorno, ma la "piccolina blogg" è diventato una piacevole e curiosa pausa nella quotidianità. Ti scrivo in italiano visto che tutte le altre sono così "buone" e ti capiscono - io no. Dai, su!!!! Ogni tanto! Baci Asa
Åh... Du vet att jag saknar dina inlägg, dina varma tankar och kloka ord, när du inte bloggar. Lova att du kikar in och meddelar var du öppnar hjärtat nästa gång :)
Säger bara: do what you have to do! But i'll miss you! Kram
P.s. Snart är jag arbetslös o har förhoppnings vis en massa tid över o är kanske lite frisk också. Kanske vi kan ses då?? Om inte du nu har fullt upp med redaktörsjobbet ;)
Vad tråkigt, men jag förstår dig... var jag tvungen att skriva. Alla andra har ju gjort det. Herregud, du ska inte sluta blogga. Det är en pinsamt påhitt och vi är alla pinsamma emellanåt, men du ska inte sluta. Jag vet det och jag är ledsen, men du har det i blodet.
Bor i Stockholm. Mamma till tre. Rötterna på de åländska klipporna. Italiensk make. Har bott i Italien och längtar ständigt tillbaka. Är galen i design och parmesan. Och en sak till – det här är en slags dagbok, eller rättare sagt ett kladdblock. Inget annat. Jobbar som frilansjournalist.
Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.
16 kommentarer:
Sätt du punkt ett tag. Jag tror ändå att en ny mening påbörjas därefter, och när den första versalen sätts på pränt är jag här och väntar!
Är det så alltså... Men som sagt det skall inte vara ett måste att blogga. Välkommen att hälsa på hos mig! Kram vännen!
Min första bloggkommentator, no! Men jag vet. Har ju själv gjort det en gång. Det fanns mer att skriva om för mig. Jag hopaps ju att du med kommer tillbaka. Stor kram och jag räknar med att du hälsar på då och då ;)
En paus, med tid för reflektion och ordlösa tankar. Att bara låta tiden passera, tills det kanske en dag känns meningsfullt att plocka upp trådarna i vårt nätverk igen. Jag väntar på orden, och tills dess använder vi Square som bas! Kram till toppenpinglan:)
Förstår dig (tänker själv samma sak)! Men det var trevligt att råkas i cyberrymden :)
Tråkigt! Men jag förstår dig :-) Uppdaterar inte särskilt flitigt jag heller för tillfället... Välkommen tillbaka iaf när du har lust :-)
Vad tråkigt!! Men jag förstår dig, och hoppas att jag hittar dig om du en dag beslutar dig för att börja blogga igen. :-)
Hoppas också att du tittar in hos mig någon gång ibland!
Kramar och tack för den här tiden!
Kommer sakna dina berättelser men bloggande ska vara lust inte måste. Hoppas du tittar in ibland och så kanske du dyker upp igen.
Kramar och tack för alla bra ord
Nej nej nej no no no!
Carissima Sara, ti prego non lasciare il blogg. Fai una pausa, prendi il tempo - noi "amiche" non pretendiamo commenti ogni giorno, ma la "piccolina blogg" è diventato una piacevole e curiosa pausa nella quotidianità. Ti scrivo in italiano visto che tutte le altre sono così "buone" e ti capiscono - io no.
Dai, su!!!!
Ogni tanto!
Baci Asa
Man har väl haft sina aningar...Du kan ju komma åter när helst du vill! Stor kram
Anche io vorrej dire la stessa cosa come la bella Åsa! Dai, ti prego !! ;) (e non ridere, il mio italiano veramente non e perfetto!)
Åh... Du vet att jag saknar dina inlägg, dina varma tankar och kloka ord, när du inte bloggar. Lova att du kikar in och meddelar var du öppnar hjärtat nästa gång :)
Kramar.
:D
Brava Vardags!!
Säger bara: do what you have to do!
But i'll miss you!
Kram
P.s. Snart är jag arbetslös o har förhoppnings vis en massa tid över o är kanske lite frisk också. Kanske vi kan ses då?? Om inte du nu har fullt upp med redaktörsjobbet ;)
Vad tråkigt, men jag förstår dig... var jag tvungen att skriva. Alla andra har ju gjort det. Herregud, du ska inte sluta blogga. Det är en pinsamt påhitt och vi är alla pinsamma emellanåt, men du ska inte sluta. Jag vet det och jag är ledsen, men du har det i blodet.
Skicka en kommentar