4, 4n till dottern och en till Stumpan det har jag glömt att berätta, till min designerväninna som själv gör världens vackraste knutna sjalar av siden. Ska fota ngn gång. Samt halsband och en del barnkläder.
Bor i Stockholm. Mamma till tre. Rötterna på de åländska klipporna. Italiensk make. Har bott i Italien och längtar ständigt tillbaka. Är galen i design och parmesan. Och en sak till – det här är en slags dagbok, eller rättare sagt ett kladdblock. Inget annat. Jobbar som frilansjournalist.
Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.
5 kommentarer:
Tjoho, min make har mina tillimorgon då de skickades på begäran till hans kontor :) Han tyckte han kunde ha en grön och vit, en modig man ; )
Grattis, den kommer liva upp i sjukstugan!
Hur mår ni i sjukstugan gumman? Vira snyggingen runt halsen så du inte blir sjuk du med :)
vdg: spännande! Men hur många har du beställt? :)
anna: ja, verkligen!
jessika: det är svinigt här hemma. (Svinkoppor.) Visst är jag rolig? Eller desperat, kan man också kalla det...
4, 4n till dottern och en till Stumpan det har jag glömt att berätta, till min designerväninna som själv gör världens vackraste knutna sjalar av siden. Ska fota ngn gång. Samt halsband och en del barnkläder.
Skicka en kommentar