Oj! Men jag kan på ett sätt förstå att det trissas upp om man bloggar som jobb... då gäller det väl att vara först med allt för att få så många besök som möjligt. Ja tur är väl att man får lönekuvertet någon annanstans ifrån och kan blogga som hobby :)
Bor i Stockholm. Mamma till tre. Rötterna på de åländska klipporna. Italiensk make. Har bott i Italien och längtar ständigt tillbaka. Är galen i design och parmesan. Och en sak till – det här är en slags dagbok, eller rättare sagt ett kladdblock. Inget annat. Jobbar som frilansjournalist.
Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.
7 kommentarer:
Och shit igen! Jag tror de missat hela poängen med att blogga! Att ha kul!
stumpan: precis!
Oj! Men jag kan på ett sätt förstå att det trissas upp om man bloggar som jobb... då gäller det väl att vara först med allt för att få så många besök som möjligt. Ja tur är väl att man får lönekuvertet någon annanstans ifrån och kan blogga som hobby :)
Sjukt! Men jag kan förstå det.
Teknikbloggare. Say no moore. Jag tror vi är utom fara!
Oj! Men jag kan förstå att bloggen upplevs som ett stressmoment.
Oj. Det är nog skillnad på att blogga som jobb eller som hobby. Fast det är ju klart att man läs:jag drabbats av lite prestationsångest ibland.
Skicka en kommentar