Där, på Via Fabretti 31, tog jag mina första stapplande steg på väg in i vuxenvärlden. I Perugia, i Italien, tillsammans med min kompis Maja. Där på Via Fabretti skrattade vi många gånger, grät nog nästan lika många, kände framtiden sprudla inuti oss och atmosfären lovade lycka. Världen låg framför våra fötter.
Och på våra tallrikar låg det allt som oftast en tomat, en mozzarella skuren i bitar och lite olivolja på. Pengarna spenderade vi på kläder.
Vi var 17 år, solen sken och vi levde livets glada dagar, oftast, där på just Via Fabretti 31, med den tunga mörkgröna porten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Åh, jag vill vara 17 år... läste någon som var 17 år och som lämnat kommentar hos LindaK... Och så skriver du så här. Det var lääänge sedan jag ens kände ett sting av att vilja vara yngre. Bara lite, bara just nu...
ankiefontän: just nu skulle jag vilja vara 17 år igen. Då kände jag mig så levande, så odödlig. Oss emellan: jag tror att jag har nån sen 30-årskris eller en för tidig 40-årskris. Helt plötsligt känns det som om livet rinner iväg och jag inte hinner med. Jag är 35. Fast just idag skulle jag vilja vara den jag var som 17-åring.
Min forsta adress i Perugia var "Via della Sposa" - forde inte tur med sig, jag ar ogift......
Jag vill INTE vara 17 igen - hua, vad allt var ovisst. Jag visste inte vem jag sjalv var och Silvia fanns inte. ;)
Jo, det går fort. När man väl är "klar" med barnen kommer snabbt känslan att NU är det min tur. Hur ska jag hinna allt?!
åsa: önskar jag kunde tänka så. Men just nu vill jag verkligen vara 17 år igen och ha hela livet framför mig.
ankiefontän: hur gör man då? Hjälp mig!
Jag tror att jag också börjar få åldersnoja... Allt liksom bara hänger och slänger på kroppen just nu. Ligger annars i fas med jobb och familj tycker jag men min fasad krackelerar. Gud så patetiskt det lät men lite så känns det... Mina raska promenader tycks inte hjälpa längre - här krävs skivstång och mer flås tror jag :)
Glömde - *sätter på mig filttofflorna och tassar ut till teven*
Ni duger som ni är flickor! säger den som var på LÓrealminglet äldst i klassen, och med både påsar under ögonen och mimikrynkor. Puss och kram fr fru Russin.
jessika: jag har fixat nytt träningskort. Nu jävlar. För övrigt tycker jag inte att jag ligger i fas med nånting just nu.
fru Russin: du ser ju inte ut att vara en dag över 35! Jag menar det. Dessutom tycker jag att rynkor kan vara otroligt vackert.
Jag tycker 35 är toppen! Vill inte vara ung igen men minns gärna. Den säkerhet jag har idag önskar jag att jag haft då...Orkar inte tillbaka till stora osäkerhets tänkande/kännandet....
vdg: önskar jag kunde tänka som du. Men jag vill faktiskt vara yngre igen. Lite i alla fall. :)
Skicka en kommentar