piccolina: Drömmen om Strasbourg blev sann för någon vecka sedan

söndag 8 juni 2008

Drömmen om Strasbourg blev sann för någon vecka sedan

13 kommentarer:

Var dags glimtarn sa...: Upplys mig som sitter som ett frågetecken, Strasbourg? Dröm?; 9 juni 2008 kl. 11:17
Solrosfrö sa...: Jag hänger inte heller med ...; 9 juni 2008 kl. 12:04
Peace in mind sa...: Men brudar, kan det ha varit i samband med Basel?; 9 juni 2008 kl. 16:07
sara sa...: vdg & jessika: anna har rätt. När vi var i Basel åkte vi en dag till Strasbourg. Och den dan blev lite som en dröm... :); 9 juni 2008 kl. 17:54
Peace in mind sa...: Och då undrar jag genast vad jag vann? för det var väl en tävling?; 9 juni 2008 kl. 20:35
Var dags glimtarn sa...: och jag vad som hände där....let us know woman!! :); 9 juni 2008 kl. 20:48
Solrosfrö sa...: Precis - vad hände där kvinna?!? :D; 9 juni 2008 kl. 20:54
sara sa...: anna: ett glas vin på Square?

vdg & jessika: det hände egentligen ingenting särskilt alls, förutom att det kändes helt rätt att promenera i Frankrike igen. :)

Ok, jag erkänner – inlägget om drömmen i Strasbourg kom till på grund av extrem bloggtorka.; 9 juni 2008 kl. 20:58
Solrosfrö sa...: Ja men det är ju HELT ok!; 10 juni 2008 kl. 12:09
Anonym sa...: Jag fattar ingenting men det var säkert jättefint. *s*; 10 juni 2008 kl. 12:18
Peace in mind sa...: Vin på Square är helgjutet!; 10 juni 2008 kl. 14:28
Borsökna Östergård sa...: ...hallåååå?! Tävling bidde det av det hela...Då skulle man hållt sig framme alltså. kram; 10 juni 2008 kl. 20:03
sara sa...: isa: :)

anna: ser fram emot det!

ankie: följ med vetja! :); 10 juni 2008 kl. 20:14

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.