Jo, hon satt där vid köksbordet. Med kaffekoppen i ena handen och cigaretten i den andra. Sådär som var så likt henne. Blicken i fjärran. Hunden sov på hallgolvet. Den svarta katten kom fram, tittade på oss med sina gulgröna ögon och hoppade upp på diskbänken. Förväntade sig med all rätt sin frukost. Jag öppnade kylskåpet och tog fram en burk Mjau eller vad den nu hette. Rynkade på näsan åt stanken. Hällde upp de klippiga bullarna. Katten spann och började äta. Försiktigt, med värdighet. När han var klar slickade han sig omsorgsfullt.
Hon tittade på katten och tog ett sista bloss på cigaretten. Röda Prince. Drack upp det sista av kaffet och resten sig upp. Klappade katten lite förstrött på huvudet när hon gick förbi och ut i hallen. Katten kurade ihop sig till en liten hårboll. Hunden bredde ut sig i hallen.
En liten stund senare var vi klara att gå ut. Att börja dagen. Hon hade alltid snygga kläder. Drog på sig de högklackade stövlarna och slängde upp handväskan på axeln. Alltid lika snygg; nu var hon fjärran från den trötta varelsen som var ute med hunden i snötäckta gränder bara någon timme tidigare.
Hon följer mig till skolan något kvarter bort. Sedan ropar hon hejdå och springer ner mot Djurgårdsfärjan som ska ta henne till jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Din mamma antar jag? Jag ser som vanligt allt du skriver framför mig... du är duktig på att berätta Sara!
Jag är också "där"! I see her, the cat and I think I am you när jag läser, dvs betraktaren.
Ja du kan konsten att kla orden i bilder. Man ser allt sa klart, kan nastan se porslinet och hallmattan!
jessika: japp, min mamma. :) Tack!
vdg: såg du coola katten också? :)
åsa: grazie mille!
Skicka en kommentar