piccolina: Christina! Här är twinsen. Och lillasyrran. Förra året.

tisdag 6 maj 2008

Christina! Här är twinsen. Och lillasyrran. Förra året.

12 kommentarer:

Var dags glimtarn sa...: Fantasiska bilder! Triss i lycka.; 6 maj 2008 kl. 09:09
Peace in mind sa...: Vilka praliner de är, du är rik på riktigt!; 6 maj 2008 kl. 10:47
Anonym sa...: Wow vilka snyggingar!
Lycka och rikedom.; 6 maj 2008 kl. 10:56
Borsökna Östergård sa...: Oj, vad söta de är alla tre!!!; 6 maj 2008 kl. 19:10
C. Meow sa...: Ja, tre små sötnosar ...; 6 maj 2008 kl. 20:25
Linda K sa...: vilka finingar! :); 6 maj 2008 kl. 20:32
Minna sa...: tänk när du var Samarina, då var lilltjejjen bara en liten plutt!; 7 maj 2008 kl. 08:32
Christina sa...: Underbara!! Sååå coola killar, en super cool tjej också!! Kul att se dem, jag har inte sett din man så jag tycker de är lika dig och Kicki!; 7 maj 2008 kl. 08:44
Solrosfrö sa...: Fina bilder på fina barn. Men vem är Christina... :); 7 maj 2008 kl. 09:01
sara sa...: vdg: japp, de är verkligen triss i lycka! Som även kan göra mig helt gaaalen! ;)

anna: praliner – det har jag aldrig kallat dem. Ska börja med det nu! :)

åsa: mille grazie!

ankie: tack! Två ser ju exakt likadana ut... :)

linda k: jo, ibland så... ;)

minna: åh, du fick mig att minnas Samarina. Det var tider det! :)

christina: tycker du att de är lika Kicki? Det ska jag säga till henne – då blir hon glad! :)

jessika: christina är en barndomskompis och i höstas sprang vi på varandra igen! Våra mammor var väl bästisar eller nåt... Du hittar henne i kommentaren ovan. :); 7 maj 2008 kl. 19:01
Solrosfrö sa...: Ja men jag jag såg ju precis det och jag som tyckte jag spanade runt efter namnet... sorry :) *vinkar till Christina*; 7 maj 2008 kl. 21:49
sara sa...: camilla: nämen, glömde jag svara dig? Söta och... intensiva! ;); 7 maj 2008 kl. 22:21

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Hon småsprang på Gamla stans kullerstenar. De höga klackarna smattrade mot gatstenarna. Håret flög i vinden och hon verkade lite stressad. På väg någonstans. Skorna var knallröda och med smala remmar. Tånaglarna var målade i en ilsken röd färg. Handväskan på höger axel. En liten flicka höll hennes hand och försökte hålla samma snabba takt. Jag minns det som igår. Precis såsom jag själv alltid bär min handväska nu, nästan trettio år senare. Samma blick, drömmande och lite stressad. Irrande. Som om den längtar bort, men ändå inte. Som om den är rädd för att missa livet på något sätt. Rädd för att fastna i det vardagliga. Jag springer också helst med höga klackar på stadens gator.