Häromdagen stod jag i ett kök i en lokal här i närheten. Hade en plastmugg med kaffe i handen och några daim i den andra. I rummet bredvid snurrade de glittrande discokulorna. De sjöng och de dansade. Det såg vi genom det vita skynket som satt upphängt; för att skilja discodelen från det andra.
Mina 8-åriga tvillingar var på discokalas.
Där i köket hade jag det trevligt med de andra föräldrarna. Och mot slutet av kalaset kom den där mamman som jag så ofta sett stå och prata med rektorn på skolgården. Hon utmärker sig, hon låter sig synas – och vi fann varandra där bland de ostadiga plastmuggarna med kaffe i. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Vi var de två som gick sist från kalaset, barnen stod redan påklädda och huttrade ute på gården och väntade.
Snart flyttar de härifrån, ut på landet till en liten gård. Hon pendlar till Rom väldigt ofta; till särbon. Där på gården ska de förresten ha hästar, åsna och en get. Fast geten var visst väldigt ilsken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vad härligt när det klickar med en människa sådär. Synd att hon ska flytta men ni kanske kan hålla kontakten ändå?
Kram
Isa
Vad härligt när det klickar med en människa sådär. Synd att hon ska flytta men ni kanske kan hålla kontakten ändå?
Kram
Isa
Åk och hälsa på henne vettja! Hjälp till med att tämja geten ;)
Det ar for knepigt det dar med att "ha kansla for" vissa personer (sensazione di pelle). Vissa kanner man starkt for pa en gang, andra tar det lite tid att lara kanna for att uppskatta. Varat psyke ar andlost och forbluffande. Vanskap kommer i olika former.
Natti natti och buona domenica!
Härligt när man får kontakt med en människa så där. Det händer inte så ofta (tycker jag).
Vad stora dina killar är! Men det slog mig att det är 3 1/2 är sedan vi först "träffades".
Wow! Låter som ett härligt möte och som en intressant kvinna du mött!
Du ser, du har en förmåga att attrahera människor i din närhet:)
En resa till Rom i gott sällskap är ju inte fel :D!
isa: jag hoppas det!
jessika: hälsa på gör jag gärna, men geten får hon allt rå om själv! ;)
åsa: kloka ord det där med att vänskap kommer i olika former...
lox: jag kan inte heller fatta att de är 8 år nu. Å andra sidan klagar jag inte, det är underbart att de börjar bli stora! :)
ankie: hon är verkligen intressant!
anna: tack vännen, vad snäll du är!
vdg: Rom kan aldrig bli fel och i gått sällskap blir det ju helt underbart! :)
Skicka en kommentar