Han ringde inte ens. Skickade inget kort. Inte ett ord.
Och här stod två nyblivna åttaåringar och fattade ingenting.
Man kan ju inte direkt påstå att det är tillit han lär dem av vuxenvärlden.
Önskar att jag kunde skita i det. Men jag kan inte det. Någonstans inom mig gör det så ont när jag tänker på att han snart är 90 år. Jag vill inte hata och vara arg hans sista år i livet. För det måste ju vara synd om honom. Egentligen. Så elak som han jämt varit mot människor – borde han inte lida då? Innerst inne.
Jag lider. Vacklar. Funderar på att ringa. Vill inte vara arg. Ledsen. Besviken.
Så ser jag sorgen och tusen frågor i mina barns ögon. Då blir jag bara förbannad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
*morrar* Förstår din uppgivenhet... han lär väl inte ändra sig hur mycket du än skriker och gapar. Men det kanske skulle kännas skönt och säga vad du egentligen tycker och tänker?
Ashole. Såna vill jag skita i. Våra barn har en likadan släkting. De har setts 2 ggr och han tycker de är jobbiga. De var 1 1/2 och några månader sist de sågs. Jag menar bebisar är rätt jobbiga emellanåt :O Skulle dottra få ett kort hade jag nog stoppat undan det. Så dumt att särbehandla. Bättre att då meddela att gamla gubbar inte skriver så bra längre, eller annan vit lögn......?
Jag tänker att det måste vara en mycket principfast man, kanske fast i en annan tidsepok. En liten rest av något som ansågs naturligt förr.
För din egen skull kanske det skulle vara skönt att faktiskt tala om för honom vad du anser, för att sedan kunna känna att du saknar honom när han väl är borta. Kram!
jessika: ja och jag sa det faktiskt när han ringde imorse! Fast jag sa det rätt vänligt. Ändå. Han lät ångerfull.
vdg: ashole var ordet! :) Vita lögner är klart bättre vid vissa tillfällen.
anna: kloka ord, som vanligt. Han ringde imorse och det lät faktiskt som om han hade dåligt samvete. Det räcker för mig nu. Mer än så kan jag nog inte förvänta mig av honom. Jag sa att killarna undrade varför han inte hade ringt.
usch jag förstår dig! han mår nog inte alls bra innerst inne. så synd bara att det går ut över ungar! kram till dig och 8-åringarna!
Good for you!
Pa slutanden maste vi kanske forbereda vara barn aven pa detta - att inte alla manniskor ar vänliga, lika, rättvisa etc. Och att även goda manniskor visar sin omtanke pa olika vis.
Jag hade en farmor som var en "elaking", men jag saknar henne innerligt sedan hon gick bort.
Skicka en kommentar