På en liten restaurang med rödvitrutiga dukar hemma i Gamla stan, fick jag en gång när jag var kanske en sisådär fem, sex år, en Big-Packlåda av mammas vän Douglas. Lådan var gul, jag minns det såväl. Jag öppnade och tittade. Full av förväntan. Där i den gula glasslådan, låg två små vattensköldpaddor. Jag tittade på dem och log. Ljusen på bordet lyste sådär varmt.
Min lycka var stor, men störst var den nog den gången pappa stod där i vardagsrummet med den gråa kattungen John Silver innanför jeansjackan.
Vi var ofta ute och åt när jag var liten. Än idag är det bland det mysigaste jag vet. Allra helst där borden har rödvitrutiga dukar och levande ljus är såklart ett måste. Det har jag alltid hemma på bordet. Så fort augusti kommit, tänder jag ljusen. Det sitter i sedan barnsben.
Numera kommer en till restaurang att finnas i mitt hjärta för alltid, den där vi kom till den otroligt regniga kvällen i Milano. Den har fastnat i mitt minne. Om ni har vägarna förbi Milano, så missa inte Hosteria La Cadrega på Via Fara 1.
(Det här har jag bloggat förut. Ungefär i alla fall. På en helt annan blogg. Men nu är det så att jag kom att tänka på den godaste middagen jag någonsin ätit och det var just där. Så – favorit i repris!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men vi bloggae om barndom/tonår och Milano med en kvarts mellanrum:) kattens nammn är för underbart...och den där restaurangen ska jag testa!
vdg: telepati eller nåt sånt? Ja, du måste testa den! Maten var underbar, men dessvärre somnade twinsen på bordet innan deras pasta hunnit komma in. (Klockan var runt 22.)
Poverinos... : )
Jag tror banne mig att vi var på den restaurangen jag och maken i november! Skall genast kika i Milanoguiden och på foton och se om det kan vara den!! Såg otroligt bekant ut på deras hemsida :D
vdg: ja, verkligen. :-)
jessika: nähä, är det sant? Vad roligt! Har du kollat Milanoguiden nu?
Kollat och det var inte den... men det var likt! Nu är jag på jobbet och guiden hemma så jag kommer inte ihåg vad den hette heller.
Skicka en kommentar