Jag måste börja leva mer i nuet. Helt klart.
Mina tankar är alltid en timme, några dagar, någon vecka eller år framåt i tiden. Jag sopar undan nuet, medan jag stressar för att hinna allt det som jag vill, för när jag hunnit allt det - ja, då ska jag hinna leva som jag vill…
Ni hör ju hur vrickat det låter. Måste skärpa mig. Nu.
För det är ju inte särskilt bussigt mot någon, allra minst mot barnen, att de liksom får försöka hålla kvar min närvaro med alla sina små krafter, medan jag säger något hurtigt och käckt i all hast. Med ett alltför ofta påklistrat leende. Och rusar vidare.
Jag ser glädjen i deras blick när jag stannar upp och jag är även smärtsamt medveten om sorgen i samma blickar när jag försvinner igen. För att göra nåt. Som jag bara måste. Sen har jag tid.
Sen.
Ska bara.
Mina tankar irrar hit och dit. Ut. Någonstans.
Och när barnen har somnat på kvällen tänker jag att imorgon ska jag skärpa mig.
Det är bara det att jag tänkt samma sak i snart åtta år nu och jag grejar det fan inte. Jag gör inte det.
Skumt att jag erkänner det här.
För övrigt är överdrift min specialité, så det kan hända att jag överdriven en del även i denna text. Kärnan är dock alldeles äkta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det är inte lätt att vara i nuet, men bara att du är medveten om problemet är en bra början. Vi kan väl prata live om det:)
Oj vad jag känner igen mig! Tankarna är alltid en vecka framåt och nuet har jag inte tid med. Suck. Men bara att vi inser problemet måste ju vara ett steg i rätt riktning :)
anna: ja, det gör vi!
camilla: förhoppningsvis. Men jag känner att jag varit medveten om det i evigheter nu, fast ändå sker ingen förbättring. :)
Jag undrar om någon riktigt lyckas att leva i nuet? Inte jag, jag alternerar mellan framtid och dåtid...
Jag känner igen mig så väl Sara! Ibland känns det som mina dagar består av en resa mellan A och B med en massa måsten och "ska bara"... Jag hinner inte stanna upp och fundera, leva i nuet. Är det inte magkänslan av att vara otillräcklig som spökar igen tro? KRAM!
petra: jag också. Ständigt mellan dåtid och framtid.
jessika: kanske. Mycket möjligt. :)
Igenkänningsfaktor: 10/10
Ojojoj... när skall man ha tid om inte nu???
Jaja.. imorgon kanske jag klarar leva i nuet.. med sonen!
*hoppas*
KRAM i natten!
Ja JAG är jenny ;)
jenny: skönt att höra! Imorgon tar vi oss tiden, eller hur? :)
Att leva i nuet!
Gör det inte mer komplicerat än vad det är..
Att leva och vara i nuet är enkelheten själv.
Innan du kan börja med det så behöver du först och främst komma i kontakt med ditt inre.
Du har säkert varit det flera gånger, omedvetet.
Men en enkel liten övnnig för att du skall lära känna "känslan" som uppstår i nu.. Så kan du lägga dig ned på din säng.
Lägg allt ditt fokus inåt,
Ett bra ställe att lägga det fokus som krävs är exempelvis i din hand.
Tänk inte! ben, hud.. Släpp allt som har med något fysiskt att göra. fokusera djupare Om du får rätt fokus så kommer du att känna det, i handen. När du väl känner det så kan du sakta börja förflytta ditt fokus upp i armen. ( Du kommer att känna det om du lyckats ) tappar du fokus så går du bara tillbaka ner till handen och börjar om.
Den känslan som uppstår är precis det som inträffar inom dig när du befinner dig i nu.. ett lugn..
Du kommer känna värmen och energin från dig själv,
Den handlar mycket om att släppa alla dom tankar som "bullrar" i huvudet, tillåt dom att försvinna för en liten stund. var inte dina tankar, iakta dom istället..
Det är en liten.. men oerhört enkel övning bara för att uppleva hur det känns..
När du är bekant med känsla så kommer du att inse att den infinner sig med jämna mellanrum i din vardag.
Och ju mer du övar på det så kommer du att kunna uppleva det i massor av vardagliga företeelser, i trafiken, på tåget, med dina barn.
Vad du lär dig är att bli medveten om dig själv.. ( Ditt inre )
Det blev en lång kommentar det här..
Men det är ett stort ämne, och det är inte komplicerat...
Men komplext..
Lycka till
Skicka en kommentar