Utmanad

Såhär på morgonkvisten med kaffekoppen i handen och knappt vaken, antar jag Petras utmaning.

För fem år sedan – 2003: hade jag precis börjat känna livet återvända efter de första tuffa åren som ensamstående tvillingmamma med ett liv i kaos. 11 september 2003 landade jag på Milanos flygplats. Första gången jag återvände till Italien efter att tvillingarna fötts.
När hösten började övergå till vinter det året, kom den där italienske mannen in i mitt liv. På några månader förändrades livet stort.

För tio år sedan – 1998: försökte jag ta mig upp efter att ha förlorat mitt första barn. Några missfall och senare en adoptionsutredning. Det var en fantastisk resa. Även om den som ni vet aldrig blev genomförd. Allt kretsade kring det just då. Och just det ja, jag var gift med min första man då.

För femton år sedan – 1993: började jag plugga på universitetet. Italienska blev mitt huvudämne, följt av statsvetenskap, ekonomisk historia och pedagogik. Helst av allt ville jag läsa journalistik, men det blev inte så. Journalistutbildningen blev klar för ett år sedan i stället.
Jag var lika förvirrad då, som nu.

För tjugo år sedan – 1988: herregud, är det meningen att jag ska minnas det? Jag var 16 år och hade väl precis börjat gymnasiet? Södra Latin. Humanistisk linje. Valda språk: italienska och kinesiska. Fikade väl mest hela dagarna. Drömde om Italien. Två år senare tog jag sabbatsår och pluggade (roade mig) i italienska Perugia i ett år.
Tillägg: jag var 15 år ända till oktober det året.
Hälsningar, hon med nån slags ålderskris.

Jag utmanar den som känner sig manad!