Jag är en person som behöver en stund av tystnad ibland. För att samla alla mina kanske rätt så förvirrade tankar. Samla energi. Tänka. Men gud vilket skitsnack – jag behöver tystnaden för att dagdrömma helt enkelt! Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Dagdrömmeri är min meditation. Min källa till energi. Eller nåt sånt.
Nu har jag begåvats med en dotter som snackar från det att hon slår upp sina blåa (vilket brukar vara vid femtiden på morgonen) tills hon lägger sig vid samma tid som sina alldeles snart åttaåriga storebröder. Och hon kräver svar!
Jag blir helt slut. På riktigt. Hon måste ha fått alla italienska gener som hon kan få.
Men se, långt där inne i hennes allvarliga blick, ser jag något väldigt välbekant.
Något från de åländska klipporna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Små människor som ställer frågor och kräver svar. Det känner jag igen, och för att orka vara den mamma man vill vara, behövs andningshålen som skapar lite distans. Kram:)
Du får helt enkelt lära henne att dagdrömma också, i tystnad ;)
anna: absolut! Fast med ett sportlov där några av barnen varit sjuka, har andingshålen blivit alldeles för få... :-)
camilla: hon är nog inte dagdrömmartypen. :-)
Ha ha jag har samma "problem" här. Alla dessa frågor som kräver svar, när man ibland bara vill tänka till punkt i sin egen lilla hjärna och ha lugn och ro. När jag känner mig extra sliten så brukar jag säga att mammas hårddisk är full och jag kan inte ta emot och sortera mer information idag - återkom imorgon! Då ler de och går till pappa :)
Känner igen det där, lille O var likadan! Nu vid 6 är han en snackis men kräver han med sina egen stunder. Ibland hörde jag mig själv säga - just nu kan mamma inte lyssna, kom tillbaka om en stund :O Blev rätt paff då. Men det funkade...ibland...
jessika: det funkar med twinsen, men Alessia är nog för liten. Hon snackar glatt på ändå. :-)
var dags: som jag sa till jessika, med twinsen funkar den taktiken. Däremot funkar det ibland att säga till Alessia att hon ska gå och snacka med brorsorna lite istället. Alltså det är ju inget problem – hon är ju så rolig när hon pratar på hela tiden! Det är bara det att ibland blir jag så himla... trött. :-)
Jo, det kräver ju en del att lyssna, också får man dåligt samvete när man bara svarar "mmm" "jaså" etc. utan att lyssna, men man är bara människa, inte bara mamma
petra: absolut. Man är faktiskt inte bara mamma.
Känner igen mig! Sen får jag så dåligt samvete när jag inte har lyssnat utan bara fortsatt tänka på mitt...
Skicka en kommentar