Okej, det här borde jag väl egentligen inte blogga om, men gör det i alla fall.
Så här är det:
mina tvillingar är rätt blyga. Eller väldigt blyga när det gäller vissa människor till och med. Jag var också väldigt, väldigt blyg när jag var liten. Så jag vet hur jobbigt det är. Hur som helst, häromdagen träffade de min morfar (som de träffar kanske en gång om året). De sa hej och svarade lite tyst på hans miljoner frågor.
Igår sa min morfar till min mamma i telefon att han inte kommer att köpa nån present till tvillingarna när de fyller år. Möjligtvis att han skickar ett kort. Orsak? Att de inte tittar honom rakt i ögonen när han pratar med dem.
Direkt efter börjar han prata om min dotter, hur annorlunda hon är. Japp, hon är inte blyg för fem öre. Och han gillar hennes pappa bättre än tvillingarnas pappa. Det är nog där skon klämmer som allra hårdast. Tror jag.
Det är inte presenterna eller pengarna jag bryr mig om. Men att han särbehandlar barnen så sliter just nu mitt hjärta i bitar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Gumman, känner alltför väl igen det du beskriver. Nu vet ju inte jag åldern på din morfar, men generellt blir ju äldre människor ofta inskränkta. En idé i huvudet går helt enkelt inte ur, oavsett om det finns någon täckning eller ej. Min svärmor har liknande problem, favoriserar två av tre ungar. Det gör mig rasande, och honom väldigt avogt inställd till henne. Och vi står bredvid och kan inte påverka det hela alls:(
Oj vad ont det måste göra i ett mammahjärta. Du har all rätt att känna dig maktlös, ledsen och arg. Att han inte ser det du beskriver, att de är blyga, att man inte försöker se det som ligger bakom. Visst är det väl lättare att ta till sig en del personer, personkemi gäller väl barn med men man får inte särskilja på det sättet. Och barn är ju oftast så känsliga. Kramar till dig och alla tre :D
Usch vad sorgset att läsa..Jag förstår att du känner dig ledsen, arg och besviken. Det har du all rätt att göra. Jag hade blivit rasande! Men tyvärr så tänker ofta äldre människor annorlunda,eller inte alls ibland (oops, förlåt men det är egna erfarenheter).Jag kan bara skicka en jättekram till er och hoppas att din morfar ändrar sig. Barn är olika!!
/Isa
Åh så arg jag blir! Även om han är gammal så tycker jag att du skall tala om hur du känner. Hur i all världen skall dina pojkar kunna känna sig trygga med honom och någon gång se honom i ögonen!!
Rättvisa mellan syskon är jätteviktig för "balansen". Det behöver inte alltid vara millimeterrättvist men det skall banne mig jämna ut sig i det långa loppet.
Tycker det låter helt koko! De är ju barn och att straffa två åttaåringar för att de är blyga när de träffar en relativt okänd människa är inte ett speciellt lämpligt uppträdande faktiskt, väldigt ofint tycker jag. Så den som borde bestraffas och bli utan födelsedagspresent är gammelmorfar! Han borde ju veta bättre, gammal som han är.
anna: 87 bast och frisk som en nötkärna, helt klar i huvudet. Dessvärre är det här inget nytt. Han har alltid varit sån.
Det är hemskt att stå bredvid, och inte kunna göra nåt, precis som du säger.
camilla: ja, det gör ont. Barn är känsiga och visst kan det här bli en grej som ligger kvar inom dem hela livet. Tack för kram!
jessika: rättvisa är viktigt. Nån dag ska jag tala om för honom hur jag känner. Men han är en knepig person, så vi brukar mest tassa runt på tå...
petra: han är helt koko. Tyvärr. Han tycker själv att han har ett väldigt lämpligt uppträdande och att han alltid har rätt. Storhetsvansinne kanske man också kan kalla det? Du har rätt, han borde veta bättre.
Han blir inte bjuden på fredag.
Kanske lika bra att bojkotta då eftersom det verkar rinna som vatten av en gås! Ha en härlig födelsedagsfest :)
men nej vilket hemskt sätt att bete sig mot barn. vilken tragisk gammal man. har han uplevt nåt liknande själv som barn, elelr hur kan han annars resonera så?
Skicka en kommentar